BR VOICE

Jag läste en insändare. En bra sådan. Den handlade om nyårslöften. Den handlande om misshandeln av sig själv som nyårslöften ofta kan orsaka. Att lova sig själv något man inte sedan kan leva upp till är att göra våld på sig själv. Det kan vara lätt att tro att bara för att man håller tyst om sitt nyårslöfte gör det ingen skada om man inte lyckas hålla det. Ingen kommer ju då att få reda på att man misslyckats. Ingen skada skedd. Men det är inte sant. Man har skadat den viktigaste personen – sig själv. Och det gör ont, speciellt då det var en själv som hittade på utmaningen.

Så därför skall jag härmed berätta om mitt nyårslöfte. Jag skall sätta det svart på vitt. Alla som vill kan läsa det. Alla som vill kan fråga mig om ett år om jag hållit mitt löfte. För jag vet att jag kommer att göra det. Jag har inget val. Jag är inte rädd för att jag skall börja slå på mig själv i mitten av året då det står klart att jag inte hållit det jag lovat. Alternativet är att någon annan misshandlar mig – nämligen ödets makt. Mitt nyårslöfte lyder: Jag skall gå hand i hand med ödet. Jag skall ibland (inte ständigt) underkasta mig mitt sunda förnuft, min moral och min rädsla för att följa ödets ofta vimmelkantiga och branta väg.

Döden sägs ha en lie som sitt vapen. Ödets man byter ständigt skepnad och då även attribut. Ibland kommer han krypande. Då kan han använda sig av moderna uppfinningar som email eller sms, ibland skänker han bara en diffus känsla av sin närvaro. Andra gånger slår han med en klubba i huvudet då man gått emot hans order. Jag vet vad den störta svårigheten med mitt nyårslöfte kommer att bli. Det är att skilja ödets man ifrån djävulen som ibland kan locka med sitt långa finger.

Jag har två öden som jag länge kämpat emot. Två helt olika saker, som jag därefter bekämpat på två helt olika sätt. Det första: En person där ute har något att säga mig. Jag måste få kontakt med honom trots att jag gjort allt under flera år för att han aldrig skall få chansen att säga det han vill. Det andra: Jag skall våga trycka gasen i botten för att hinna dit jag vill. Och det fort.  Och kosta vad det kosta vill. Så, jag är redo, kom igen ödet, jag flyr dig inte längre, jag följer dig.

Fråga mig gärna om ett år om jag hållit mitt löfte eller ej.